onsdag 11 februari 2009

Johanna A händelse

Ida : Dom tror att dom vet vem jag är, det är det som är det värsta. Puckon jag hatar dom!

Sandor: Ibland tänker jag att nu ska jag va mig själv,visst,och det blir alltid lika fel.Det kanske betyder att jag ÄR lika fel.

Ida: Jag försöker inte ens.Förresten vet jag inte vem mej själv är.Hur ska man kunna veta det?

Sandor:Jag tror att jag vet.Men det kanske man inte gör.Tänk om man dör innan man hittar sitt sanna jag.Finns det ens nåt sånt?

Ida:Någon måste veta vem man är.Gud?

Sandor: Jag tror inte på gud.Han skiter i mig i så fall.

Ida:Jag tror på djävulen. Det känns alltid som nån alltid jävlas med mig.

Sandor:då är du inte ensam

Ida: Nä,han är alltid med mej.Sitter på axeln.

Sandor: Jag vill också ha sällskap, skitsamma om det är en djävul!

Ida: Han luktar illa.

1 kommentar:

  1. Johanna,
    din händelse fångar verkligen en stor del av kärnan i boken, bra.
    Erica

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.