Jag tyckte om att den här boken var ganska kort men ändå förmedlade väldigt mycket situationer och känslor,t.ex kärlek,sorg,glädje,det första mötet på bussen m.m.
Det jag däremot inte tyckte om i boken var att killen som det handlade om var helt förstörd och självmordsbenägen och tänkte ut en massa självmordsmetoder i slutet,det var ganska deprimerande.
Just den situationen,när han mådde som värst och tänkte alla dom där hemska tankarna gick det upp för mig att killar också kan må jättedåligt när deras förhoppningar om ett förhållande krossas.
Om jag fick bestämma något som skulle ändras i boken så skulle huvudpersonen inte vara så sjukt feg,utan våga fråga Ann-Katrin vad han egentligen betydde för henne.
Jag skulle inte heller rada upp flera självmordsmetoder.
Men även om huvudpersonen var så feg och deprimerad var det ändå intressant och få läsa om hans tankar,och eftersom att han är huvudpersonen så skrevs det mesta utifrån hans perspektiv,så han är nog ändå den intressantaste personen som man kunde lära känna i den här boken (enligt mig).
När jag läste den här boken väcktes inga frågetecken för mig.
måndag 2 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra Lena,
SvaraRaderadu visar verkligen vilka nya tankar som du ha fått.
Erica