Bokreflektion Narnia, Felicia

Jag har läst "Häxan och lejonet, Berättelsen om Narnia"

Jag har sett filmen innan så jag visste ju vad som skulle hända, men jag tyckte ändå att boken var spännade. Jag gillade berättelsen och jag tycker den är bra skriven. Lite väl "och så levde de lyckliga i alla sina dagar..." men men.

En sak jag måste skriva här är att jag är otroligt kär i Aslan! Jag vet inte rikigt varför jag gillar Aslan så mycket... Han känns som en perfekt person på något sett och att han inte är en människa är bara ett plus. Skulle ha önskat att boken var lite längre och lite mer djupgående, men det kan vara bra att läsa olika sortes böcker också. Tycker även att slutet är lite förhastat.

Eftersom jag är så kär i Aslan så skulle det vara jätteroligt att få lära känna honom, om det nu går... Känns som om han är ganska hemlighetsfull och fristående, det är nog ingen som egentligen känner honom.
Jag tycker om mycket i boken, men en speciell sak är miljö- och väderbeskrivningarna. T ex så känner man verkligen hur hoppet återvänder till Narnia när de första vårtecknena kommer (hur skriver man vårtecken i plural?).

Min favorithändelse i boken är när Aslan samlar alla nedanför Stenbordet och de firar att Narnia ska bli fritt igen. Det känns som så skön stämning eftersom alla är glada och har roligt, vilket inte resten av boken innehåller så mycket av... När jag läser i boken så bli jag nyfiken på vilka andra länder som ligger runt Narnia och vad det bor för människor där?