Läxa 1 hanna sö

2 starka meningar :

" Sandor: Ja kan inte sova. jag försökte men det gick inte, ville igentligen bara prata med nån, nån vettig typ som inte behöver balla sig. Men vem ska man ringa? jag vet inte. Ja har fan ingen att ringa. Det är därför ja gör det här. Ensamhet kan väl va skönt men oftast inte. Finns det nån som känner som jag? "

jag valde den här meningen för att det är det första han skriver på chatten och som ida ser och det går vidare med att dom börjar skriva med varann. Sen tycker jag också att det är en bra mening och kan betyda väldigt mycke.

Ida! jag hatar människor som ljuger. Men om du ljög vet ja att ja skulle kunna förlåta. om du bara förklarade varför. man måste tänka vad som är viktigast: det man har tillsammans ellr nån jävla stolthet?

Den valde ja för att ja tycker att den förklara väldigt bra om löngner liksom att man kan ta sig igenom det ändå. och ja tycker att det är en väldigt stark mening och känner igen mej själv lite gran.

4 ord :

ensamhet, chatt, vänner, familj.



ja valde ensamhet för att de verkar/känns som att de är en stor grej i början av boken och att både ida och sandor (huvudpersonerna) hatar sina liv.

ja valde chatt för att de är så ida och sandor börjar få kontakt me varann.

sen valde jag vänner för att ida har lite problem me sina vänner för att dom bara snackar om utseende och att ida är så snygg o sånt. sen sandor som bara har 1 vän som han tycker kan va lite konstig ibland och undrar hur det skulle va om han(sandor) inte va så utanför/mobbad.

Sen sist valde jag familj just för att idas mamma bara ligger hemma och mår dåligt hela tiden och ida får göra allt hemma och sandor som går på balett och hans mamma som pressar han ganska mycket i de, men han tycker bara de är jobbigt ich dom brukar bråka ibland.



En händelse :



"å, ja önskar jah hade din rumpa!"
ida låtsas inte höra. hon fortsätter måla sig, höjer musiken på stereon och nynnar till låten. Sänker. Tänk om mamma vaknar. tänk om Susanna och Therese fick se hur mamma ser ut nuförtiden.Susanna sitter i sängen och studerar varje rörelse. hon suckar dramatiskt.
"ja, du vet, ja kan inte ha såna brallor. Det går bara inte. Jag är för fet. Det är bara att inse. Jag är ett fetto!
"ida orkar inte säga "du är inte fet", hon vill verkligen inte. Det känns som om hon skulle kvävas om hon sa dom där orden en gång till, som om de skulle stocka sig i halsen på henne och täppa igen för alltid.